Investera i Grekland

Debatt
|
Skriv ut
 Tipsa en vän
 
Investera i Grekland

Direkta investeringar i länderna runt Medelhavet skulle sannolikt göra större nytta för Greklands ekonomi än skuldavskrivningar, skriver Anders Nilsson i en analys som skrevs innan det preliminära nya avtalet med trojkan.


Jag har svårt att förstå argumentet att Grekland måste få skuldavskrivning därför att landet aldrig kommer att kunna betala sina skulder (och jag har svårt att acceptera det enbart av skälet att ett antal nobelpristagare med vänsterprofil för fram det – även nyliberalismens förgrundsfigur Milton Friedman fick ekonomipriset till Nobels minne). Stater brukar nämligen aldrig betala sina skulder. Det normala är att en stat betalar ränta, rullar skulden framför sig och låter inflationen med tiden urholka den.

Om skulden är stor blir räntorna betungande och då finns goda skäl att minska skulden. Men det problemet har inte Grekland eftersom den så kallade  trojkan av Eurozonens övriga medlemsländer, ECB och IMF tog över landets statsskuld och begär mycket låg ränta. Man får gå tillbaka trettio år i tiden för att Greklands räntebetalningar i förhållande till dess BNP ska vara så små som idag.

Trojkan hade därtill träffat ett avtal med Grekland att finansiera omsättning av lånen i takt med att de förföll. Men det är klart att det blir problem när den grekiska regeringen säger upp det avtalet och inte på egen hand klarar att rulla skulden framför sig. Anledningen till att man sade upp avtalet med trojkan var att det som motprestation förband Grekland att med successiva åtgärder minska och på sikt eliminera underskottet i den offentliga sektorn. Men om man inte gör det hjälper skuldavskrivning föga, därför att skulden växer igen.

I det korta tidsperspektivet är det politiskt smärtsamt att minska offentliga utgifter. Visserligen är de grekiska pensionerna även efter neddragningar högre än i de Euroländer som lånat ut mest per capita till Grekland, men om den grekiska regeringen av goda skäl inte vill minska ytterligare skulle den sannolikt haft ett gott förhandlingsläge gentemot trojkan att i stället anvisa reducering av militärutgifterna som ligger en bra bit över genomsnittet per capita för Natoländer. Men den frågan har inte regeringen väckt.

Det är också svårt att förstå att skatteintäkterna har rasat med en femtedel under Syrizaregeringens fem månader vid makten, mest till följd av ökad skatteflykt, utan att myndigheterna har ingripit.  Samtidigt har Tsipras talat om skattehöjningar som ett alternativ till neddragningar, men ändå gått emot trojkans krav på att höja momsen till ett EU-genomsnitt. Nu verkar emellertid den grekiska regeringen, inför den avgrund som konfrontationspoliken fört den till, vara beredd till skattehöjningar och neddragningar som den tidigare motsatt sig. 
 

Man måste få ordning på statsfinanserna men också investera för framtiden. EU borde rikta större uppmärksamhet mot vad som är den yttersta anledningen till Eurozonens kris: Den svaga produktiviteten i valutaunionens underskottsländer runt Medelhavet. Delar av ECBs program om 500 miljarder Euro för att öka likviditeten och motverka deflationen borde kunna avsättas för direkta realinvesteringar där, inte bara injiceras i den finansiella sektorn med osäkra spridningseffekter till den reala ekonomin. Det skulle sannolikt göra större nytta än skuldavskrivning för Grekland.

 

Anders Nilsson
Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg