Anda av jämlikhet viktigare än vi tror

Analys 120319
|
Skriv ut
 Tipsa en vän
 

Inom folkhälsoforskningen är det okontroversiell kunskap att ökad jämlikhet främjar folkhälsan. Richard Wilkinsons och Kate Picketts uppmärksammade bok ”Jämlikhetsanden” lägger fram ett omfattande empiriskt material som övertygande visar detta. Det verkligt intressanta är att materialet pekar på att det inte bara handlar om effekter i den nedre delen av den socioekonomiska skalan utan i hela befolkningen.
Även de bättre ställda är mer friska, har större välbefinnande och är mer nöjda med livet i mera jämlika samhällen. Något förvånande nöjer sig Wilkinson och Pickett med att visa sambanden och tar inte upp någon ordentlig diskussion om vilka mekanismer som är i kraft, även om de antyds i bokens originaltitel ”The Spirit Level”. Den svenska utgåvan fick tyvärr en obegripligt hegeliansk titel i ”Jämlikhetsanden”. Det näraliggande jämlikhetsandan hade varit mer upplysande.

Den israelisk-amerikanske sociologen Aaron Antonovsky hjälper oss att komma vidare här. I en studie 1970 om hälsa och klimakteriet upptäckte han att judiska kvinnor som hade överlevt de nazistiska koncentrationslägren under andra världskriget också senare i livet tycktes ha någon sorts inre kraft som fick dem att klara umbäranden och motstå ohälsa. Fortsatta undersökningar ledde Antonovsky till slutsatsen att det handlade om något som han kallade känsla av sammanhang, KASAM.
Begreppet består av tre delkomponenter. Begriplighet är en grundläggande upplevelse att det som sker individen är förutsägbart, begripligt och strukturerat. Hanterbarhet handlar om tilliten till den egna förmågan att klara dessa skeenden. Slutligen är det meningsfullhet, att livets utmaningar för individen ter sig värda att investera sitt engagemang i.
Styrkan i begreppet är att det tämligen enkelt kan mätas på individnivå. Nyare medicinsk forskning ger även naturvetenskaplig evidens för att stresstillstånd kan alstra ohälsa genom minskad motståndskraft mot exempelvis infektioner eller cancer, och att människors skilda förutsättningar att klara av stress­framkallande händelser eller livssituationer är av kritisk betydelse i sammanhanget.

De positiva samband mellan å ena sidan graden av jämlikhet i ett samhälle och å den andra människors upplevelse av samhällsgemenskap och ömsesidig tillit som Wilkinson och Pickett visar empiriskt kan ges en teoretisk tolkning med begreppet KASAM, vilket i sin tur skulle ge en god förklaring till varför jämlikhetens positiva effekter för hälsa och välbefinnande inte bara är i verkan i den nedre delen av den socioekonomiska skalan utan över hela dess sträckning.
Därmed rycks grunden undan för den kritik av ”Jämlikhetsanden” som framhåller att det inte är tillräckligt att visa en samvarians för att hävda ett orsakssamband, man måste också teoretiskt kunna förklara i vilken riktning påverkan går.

Intressant är den parallell man kan se med den på 1920-talet verksamme socialdemokratiske idépolitikern Nils Karlebys resonemang om att den reformistiska samhälls­omvandlingen fullbordas först i den psykologiska verkligheten.
Han syftade på att människor i sin identitet införlivar att de fullt ut är delaktiga och myndiga medborgare i en demokratisk, social och produktiv samhällsgemenskap – i kontrast till tiden för den socialistiska kritikens första framträdande, då de besittande herrarna ensamma hade representerat samhället och folket ”blott var ett viljelöst objekt i produktionens tjänst, jämställt med andra materiella produktionsmedel”.

Anders Nilsson
stadssekreterare i Göteborg