Att utbilda sig till arbetslös
Många studenter ställer sig dagligen samma frågor som jag själv många gånger funderat på under min utbildning: Har jag valt rätt väg? Kommer jag kunna få jobb med min utbildning? Kunde jag inte ha pluggat lite mer inför förra tentan? Som student undrar du ständigt om högre utbildning endast är en fördröjd väg till arbetslöshet, eller om det faktiskt kommer att löna sig.
Utbildningsminister Jan Björklund har redan klargjort sin människosyn. ”Alla vill inte bli akademiker”, uttalar han bistert. Och börjar sedan stänga dörrar och skära i högskolan. Regeln som gav dem med arbetslivserfarenhet större möjlighet att omskola sig på högskolan har tagits bort. Den andra chans som Komvux gett oss med dåliga gymnasiebetyg försvinner. Livsvalet som avgör om du kan skrapa ihop tillräckligt med poäng för att klara högskolan flyttas fram till sjätte årskurs. Tre exempel på konkreta förändringar som alla leder till att de som väljer rätt premieras. Men de som hoppas på en andra chans, eller som inte hade en bestämd plan för livet redan i tonåren, straffas.
Varför vill inte regeringen att de som gör fel ska få en chans att göra om och göra rätt, för att använda Björklunds militära vokabulär? ”Alla kan inte bli akademiker” berättar Björklund och fastslår ihärdigt att vi håller på att överösas av akademiker som vandrar ut i en evig arbetslöshet. Konstigt är det väl då att Sverige endast ligger på tolfte plats, strax över genomsnitt, i OECD-listan över länder med högst andel välutbildade? Och märkligt är det väl då att skrämma människor med hot om väntande akademikerarbetslöshet, när chansen till jobb och större inflytande alldeles solklart följer med högre utbildning?
En socialdemokratisk utbildningspolitik värd namnet måste alltid ha utgångspunkten att alla människor är värda en andra chans, samt innefatta en förståelse för att alla kan välja fel. En sådan inställning ger oss både tryggare individer och ett starkare samhälle.
Magnus Nilsson