Gör upp med museal ångest

Ledare 150626
|
Skriv ut
 Tipsa en vän
 
Gör upp med museal ångest

De stora Stena-färjorna har en speciell plats i de flesta göteborgares hjärtan. Ofta beskrivs de som ett sista spår av den rika, myllrande hamnverksamhet som länge präglade centrala Göteborg. En bitterljuv påminnelse om ett gammalt Göteborg som inte längre är.

 

Därför svider det säkert i hjärtat hos många att man planerar att inte förlänga avtalet för Stena Lines terminal på Masthuggskajen efter att det löper ut 2019. Det finns få praktiska argument emot att säga upp avtalet. Det är varken socialt, ekonomiskt eller ekologiskt försvarbart att använda central, attraktiv mark som långtradaruppställning när staden skulle kunna göra enorma sociala, ekonomiska och ekologiska vinster på att omvandla området till levande, integrerade stadskvarter.
 

Rationellt sett så förstår nog alla, till och med Stena Line själva, att Göteborg behöver få fortsätta byggas ner mot vattnet.

Nej, det är något annat som gör att frågan blir kontroversiell och det handlar om stadens identitet. Det finns en rädsla att vi med detta bygger bort Göteborgs identitet som hamnstad. Men Göteborgs identitet som hamnstad står inte och faller med Stena Lines Danmarksterminal, tvärtom. Hamnen har alltid varit i ständig förändring, från stadens grundande fram till idag. Det är just genom att bejaka förändring och utveckling som hamnen och staden kunnat överleva och blomstra.
  
Det är nyfikenhet och oförvägen upptäckarlusta som gjort Göteborg till den stad den är, inte konservatism och museal ångest. Det var länge sedan hamnsjåarna försvann och hamnverksamheten flyttade ut ur centrala staden.   
 

Dagens Masthuggskaj är inte den levande, myllrande och öppna plats det en gång var och som många äldre göteborgare minns, utan en kilometerlång långtradarparkering avspärrad med taggtråd.
 

När Stena Line lämnar området 2019 så kommer Långgatornas brokiga folkliv att kunna sprida sig ner till vattnet och återuppliva Masthuggskajen som mötesplats. Många fler båtar och färjor kommer att kunna komma in och trängas vid kaj när Stenas mastodonter flyttar ut. Det kommer att bli ett annat, mer småskaligt och intensivt stads- och hamnliv och Göteborgs identitet som hamnstad kommer bara att bli starkare när folklivet återvänder till Masthuggskajen.
  
Det är inte bara så att vi kan ha kvar vår identitet samtidigt som vi förändras. Det är genom att förändras som vi behåller vår identitet. Utan förändring kommer det gamla aldrig att förnyas, utan bara vittra sönder.             
 

Det är genom att bli de vi vill vara som vi kan förbli de vi är.
 

Johannes Hulter

johannes.hulter@gmail.com

 

Ledarskribenten är kommunpolitiker (S) i Göteborg