Elitsatsning på barn är skadlig

Ledare 150717
|
Skriv ut
 Tipsa en vän
 
Elitsatsning på barn är skadlig

Barn och ungdomar rör sig allt mindre. Spontanidrotten som växte fram starkt under 1900-talet är inte lika vanligt förekommande idag. Lokala idrottsplatser med sneda fotbollsmål och toviga tartanbanor växer igen. Men även idrottsföreningar tappar ungdomarna. Barnen finns i föreningslivet men de väljer ofta att sluta i de tidiga tonåren. En alltför tidig elitsatsning inom många av våra svenska idrottsföreningar raserar barnens känsla av lek. Alltför tidigt toppas lag och intensiva seriematcher inleds.

 

Den lekfulla träningen som inleddes med en eller två träningar i veckan blir snabbt tre-fyra träningar plus matcher eller tävlingar varje vecka. Vill ett barn börja med en idrott så bör hen hitta rätt i föreningsdjungeln redan innan grundskolestart. Allt färre påbörjar en sport efter tioårsåldern och många avslutar sitt idrottande när de är 12-13 år. Det finns inte längre en bredd för att ge ordentligt underlag för elitsatsning.

Enligt statistik från Riksidrottsförbundet har den föreningsledda idrotten minskat kraftigt bland ungdomar de senaste tio åren. De yngre barnen fortsätter idrotta men de flesta slutar i tidiga tonåren. Minskningen i Göteborg och Bohuslän är sex procent. I Västergötland är den 17 procent, i Halland elva procent. För tidig specialisering riskerar att bränna ut barnen och skaderisken ökar eftersom barnens kroppar inte är färdigvuxna.  Den avgörande aeroba grundträningen, konditionsträningen, är inte klar.

 

Den allt tidigare fokuseringen på en enda idrott motverkar den växande individens naturliga utveckling. Barns kroppar växer ända upp i puberteten och påverkas negativt av ensidig träning. Medverkan i flera idrotter ger en bättre och mer allsidige träning vilket i sin tur ger en jämnare och bättre muskulatur och en bättre förutsättning att specialisera sig senare. 

Efter många år med elitsatsningar inom svensk idrott börjar föreningarna nu se att det har inneburit ett gigantiskt tapp av medlemmar. För att rätta till felsatsningen håller nya styrdokument och policys på att tas fram men uppföljningen är för dålig eller saknas helt. Fortfarande blir en ensam tränare ofta enväldig i hur träning ser ut eller hur lagen tas ut. Föreningens policy hamnar långt ned på prioriteringslistan. I en tid där processens betydelse faller undan för resultatets intresse är det allt viktigare att medvetandegöra effekterna av alltför enformig träning i unga år.

Vad är priset för en tioåring som petas ur laget och vänder idrotten ryggen? Vad är priset för en nioåring som tränat så hårt och skadat sig så svårt att hen aldrig kan idrotta mer?

 

Louise Åsenfors

Ledarskribenten är kommunpolitiker (S) i Uddevalla

 

Bild: TT