Regeringen får stryk från alla håll
Ingen blir förvånad när oppositionen kritiserar regeringens politik för unga. Men det är anmärkningsvärt när regeringens egna myndigheter och utvärderingsinstitut gör det. Verket för högskolestudier kritiserar det minskande antalet högskoleplatser och den sänkta ambitionen för ungdomsgenerationens utbildningsnivå. Skolverket har kritiserat bristande likvärdighet och sjunkande kunskapsresultat.
Nu sällar sig Institutet för utvärdering av arbetsmarknads- och utbildningspolitik, IFAU, till statliga instanser som kritiserar regeringens politik. Det gäller sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga som inte nämnvärt givit några jobb och inte heller kommer att ha långsiktig effekt.
Reformen beslutades 2007 och 2009 och fick direkt kritik av ledande ekonomer och forskare. Tidigare studier visade att sänkning av arbetsgivaravgifter ger små eller inga effekter på jobb, löner eller arbetade timmar. Socialdemokraterna kritiserade det orimliga i att ge pengar till arbetsgivare som redan anställt unga istället för insatser som skapar nya jobb, praktikplatser eller utbildning till arbetslösa.
Nu vet vi att kritiken var korrekt. Varje år har regeringen efterskänkt 14 miljarder till arbetsgivare utan nämnvärd annan effekt än ökad vinstmarginal. De fåtal jobb som skapats har varit extremt dyra – IFAU beräknar att varje jobb har kostat 1-1,5 miljoner vardera årligen.
Samtidigt gör regeringen en nedskärning på gymnasiet med 3,6 miljarder på två år. För 2014 motsvarar det en sänkning med ungefär 1500 kronor på varje lärarlön i landet. Totalt måste kostnader motsvarande ett par hundra lärare bort – bara i Göteborg. Dessutom har redan förändringar gjorts som sänker kvaliteten i yrkesutbildningarna och försvårar för unga att vidareutbilda sig. Förslag finns också på ännu sämre grundutbildning och sänkta krav istället för att ge ökat stöd så eleverna kan klara sig bättre.
Regeringens politik för unga handlar inte om att ge alla unga en grundutbildning de behöver och ett yrke att utvecklas i. Den strävan har regeringen gett upp, om de alls haft den. De ungdomar som idag blir långtidsarbetslösa ingår istället i, med klassanalysens okänsliga ord, ett outbildat låglöneproletariat som utgör grunden för en extrem låglönemarknad. Då får unga outbildade slåss om jobben, inte med meriter utan genom att acceptera ännu lägre löner och ännu sämre villkor.
Sverige har inte råd med att fler och fler unga ställs utan utbildning eller insatser för kunna starta vuxenlivet. De unga ska få det stöd som behövs för att kunna utvecklas och växa. Regeringen spelar ett cyniskt spel med ungdomarnas och hela Sveriges framtid som insats.
Cecilia Dalman Eek