Kommunal mark säljs för arrendet

Nyhet 091221

|

 

Restaurangen och kiosken vid Rönnängs brygga ligger bredvid färjelägret för Åstolsfärjan. Sommartid är båtlivet livligt i Kalvesund mellan Rönnäng och Tjörnekalv. Sedan länge arrenderar restaurangägaren marken och bryggan av kommunala Wallhamnbolagen AB, som ansvarar för kommunens industrimark i hamnarna.

Hösten 2008 gick kommunen med på att sälja marken under restaurangen till ägaren. Affären motiverades med att ägaren till rökeriet på Åstol hade fått göra samma sak.

Men i våras ville den borgerliga majoriteten gå längre och även sälja den 27 meter långa bryggan till restaurang­ägaren och ge denne vattenrätt till vattnet under och utanför bryggan. Detta med motivet att göra det enklare för restaurangägaren att ta lån.

Prislappen sattes till 578 000 kronor. Pengar som restaurangägaren betalade in till Wallhamnbolagen.
– Jag fick höra att restaurangägaren gick runt i samhället och skröt om att han köpt bryggan av kommunen, säger Benny Andersson (S), oppositionsråd i Tjörns kommun.

På ett kommunstyrelsemöte frågade han Lars Thorsson (M), kommunalråd med ansvar för näringslivsfrågor och ordförande i Wallhamnbolagen, om affären. Lars Thorsson nekade.
 – Det blev en knepig stämning runt bordet, säger Benny Andersson.

Efter mötet ringde han Berndt Grönlund, vd i Wallhamnbolagen, och bad att få se köpekontraktet. Det visade sig att försäljningen ännu inte var klubbad av bolagets styrelse. På köpekontraktet saknades underskrifterna av Lars Thorsson och Anders Wernersten (FP).

Skriverierna och debatten som uppstod efter avslöjandet stoppade försäljningsplanerna.
– Detta gick in i folksjälen. Från att vi socialdemokrater har uppfattats som gnälliga uppfattar nu flera andra partiet att vi har rätt, säger Benny Andersson.

Martin Johansen (FP), kommunstyrelsens ordförande förnekar att han kände till affären, men det tror inte Eva Lind (S), vice ordförande i kulturnämnden på.
– Martin Johansen kan inte smita undan sitt ansvar. Han måste ha vetat om affären. Hans partikamrat står ju på kontraktet. Den borgerliga majoriteten gynnar de egna i det fördolda, säger hon.

– Det var inget konstigt i den affären. Tanken var att restaurangägaren skulle få köpa bryggan för uteservering och att kommunen skulle bygga en ny brygga utanför. Att det har satts upp skyltar om att bryggan bara är till för restaurangens gäster är olyckligt. De ska väck, säger Lars Thorsson.

Efter den misslyckade försäljningen av Rönnängs brygga ändrande Wallhamnbolaget sin markpolitik.

Den 11 juni i år ingås det första arrendeavtalet med en ny lydelse av paragraf tio. Den nya skrivningen innebär att den som får bygglov för att bygga en näringsfastighet på sin arrenderade mark får lov att friköpa marken där nybygget ska stå. Engångskostnaden för detta motsvarar vad det skulle kosta att arrendera samma mark i 25 år.

Detta arrendeavtal ingås med Dyröns Turistservice i Sydhamnen på Stora Dyrön. Ägare till bolaget är Dan-Tore Toresson, moderat ordförande i den kommunala revisionen som sedan tidigare har fått bygglov för att bygga en butik på tomten.

– Han har fått ägandet till marken utan någon extra kostnad. Det är självklart att det finns ett extra värde i att äga marken, säger Lars-Göran Lundqvist (S), ledamot i Wallhamnbolagens styrelse. 
– Han har fått betala 1 250 kronor per kvadratmeter. Det är ganska dyrt för att vara industrimark. Jag vet inte var oppositionen fått uppgiften om att man får marken, säger Lars Thorsson.

Benny Andersson ser möjligheten att sälja verksamheten med lagfart som en bra pensionsförsäkring.
Frågan är även hur förankrad förändringen är.
– Arrendeavtalet har aldrig varit uppe i styrelsen i sin helhet. Styrelsen beslutade om att förlänga ett tidigare avtal. Lars Thorsson och Berndt Grönlund har smugit in förändringen i paragraf tio, säger Lars-Göran Lundqvist.
– Jag förstår mig inte på talet om hemliga paragrafer. Det är en vandringssägen. Beslutet har varit uppe i styrelsen, säger Lars Thorsson.

Gösta Andersson, ersättare i bolagsstyrelsen för det lokala partiet Samhällets bästa som ingår i den borgerliga majoriteten, menar att de nya villkoren har föredragits.
– Avtalet fanns på bordet så vitt jag kommer ihåg, säger Gösta Andersson (SB).
Han är själv inte så pigg på att sälja mark i hamnområden, men han menar att det går bra att sälja till etablerade företag med havsanknuten verksamhet.

– Det krävs att  man köper loss marken under huset för att få lån, säger Gösta Andersson som själv sitter i styrelsen för Tjörns sparbank.

Den nya skrivningen i vissa avtal blev känd för ungefär en månad sedan, då en privatperson som fått vetskap om en överlåtelse vände sig till Wallhamnsbolagen och undrade vad detta handlade om. Personen vände sig sedan till Benny Andersson.

Förutom Dan-Tore Toresson har ytterligare tre arrendatorer fått nya avtal med rätt att ta över mark utan extra kostnad. Den senaste i raden var en svåger till socialnämndens kristdemokratiske ordförande.
– Det sprider sig som ringar på vattnet, säger Gösta Andersson.

Bara i Stansvik, mellan Rönnäng och Bleket, har nio arrendatorer sökt bygglov för att på så sätt gratis ta över den kommunala marken.

”Marken ska inte vara en handelsvara”

När Wallhamnbolaget fick ansvaret för kommunens industrimark i hamnarna skrevs det in i avtalet att marken inte fick säljas. Men det står ingenting om att marken inte får skänkas bort.

Enligt oppositionsrådet Benny Andersson (S) har kommunen aldrig någonsin sålt hamnmark. Undantaget är ett fåtal yrkesfiskare som fått köpa marken där båten lägger till. Dessa beslut har fattats med full öppenhet i kommunfullmäktige.
– Vi har alltid gjort långsiktiga arrenden. Det är gott och väl grund för banklån, säger Benny Andersson.
Han menar att det alltid har varit möjligt att ta lån till investeringar på arrendemark även om räntan kan ha blivit någon tiondel högre.

På fristående Tjörns sparbank ser man alternativ till att kommunen måste sälja marken för att den som arrenderar ska få låna pengar till investeringar i fastigheten.
– Det går inte att ta arrendemark som säkerhet för ett lån eftersom arrendemark betraktas som lös egendom, men det går att göra en så kallad säkerhetsöverlåtelse. Det innebär att kommunen i ett arrendekontrakt under en övergångsperiod överlåter marken till banken, säger Per-Olof Olsson, företagschef.

En förutsättning är långa arrendetider.

Socialdemokraterna har nu ställt sig bakom ett förslag om att förlänga arrendetiderna från 20 till 25 år. Men för att få ett stopp på att kommunal hamnmark skänks bort vill Benny Andersson och Eva Lind förändra kommunens ägardirektiv till Wallhamnsbolagen så att det står att mark inte får överlåtas.
– Detta måste stramas åt så mycket som möjligt, säger Eva Lind (S), ledamot i kommunfullmäktige.

Benny Andersson är rädd för att hamnarna i framtiden inte kommer att vara tillgängliga för alla utan bebyggda med sommarstugor.
När hamnarna är uppdelade mellan många olika ägare ser han en risk med att den kommunala marken blir värdelös.
– Det kommer att kosta mycket pengar att processa mot privata ägare om kommunen vill ha marken till något särskilt ändamål eller om ägarna stänger ute allmänheten, säger Eva Lind.

– Marken ska inte vara en handelsvara, säger Benny Andersson.